jag vet att jag klagar väldigt mycket det har jag fått höra men jag har inte bett er att läsa eller bry er i det jag skriver och så.. jag mår dåligt och det kommer jag nog alltid göra för jag har provat allt från gå ut och gå till att träna 24/7, inget funkar.. jag vet inte hur jag ska göra?

det är något inom mig, som ett svart hål, som en klump i magen, jag blir aldrig av med den.. men jag har ju blivit mobbad både psykiskt och fysiskt i mina dar så kan ju ha några men efter det.. är fortafarande rädd för att gå ensam i korridorerna i skolan, fortfarande rädd för att träffa nya människor.. minnerna försvinner inte bara på någon dag, det kan ta upp till månader till och med år..

att somna och vakna med tårarna i ögonen är inget nytt för mig.. jag har haft vänner som säger: "det är lungt ida, jag finns hos dig hela tiden" dom har sen bara skitit i mig när sökt mig till dom med tårarna i ögonen och bett om hjälp och sagt "men du får faktiskt klara dig själv blabla.." så jag har ganska svårt att lita på personer..

allt är upp och ner i mitt liv.. jag har pratat med kuratorer, psykologer och psykoterapefter och det har hjälpt för tillfället men på senare tid hjälper inget.. sen finns det fittiga människor som bara vänder ryggen eller inte gör något när dom ser att man blir mobbad och slagen, har varit med om dem som skrattar åt en i samma situationer.. sen har man blivit illa behandlad av killar man träffat också blivit sårad av killar man träffat.. så jag hoppas ni förstår att jag mår dåligt över vissa saker..

sen har jag träffat folk som dömmer mig innan dom lärt känna mig.. så jag orkar inte ta mer skit.. men jag gråter för minsta lilla..

men nu ska jag sluta skriva här och gå ut och gå eller så..

puss